Packat och Klart

Nedmontering för hemresa 2008 efter vår tur i Slovakien och Ungern

Ja så var vår Bike Friday packad för nya äventyr.
I morgon flyger Vi till Budapest för att fortsätta vår tandemtouring genom Europa.

Min förkylning håller i sig trots all vitlök och cortison.
Vättern fick jag ställa in och har inte suttit på cykeln de senaste två veckorna.

Det blir troligen inte så mycket cyklat i Ungern heller, men vi planerar i alla fall dagliga besök i de hälsobringande termalbaden som det finns så gott om där.

Dessutom gör dom väldigt god öl i Ungern !

förkylt

En av mycket få träningsrundor de senaste veckorna. Här syns Ivan, Sten, Mats, Fredrik, Andreas och jag efter Svartsjövägen norr om Ljusdal .

Ja idag 'firar' jag tre veckor av förkylning. Riktigt jäkla dålig timing och den verkar hålla i sig ett tag till.

Här blir vi serverade dricka av pappa Olov som sköter en kontroll på vårt (Ljusdas CK) eget motionslopp Ljusdalstrampet.

Har ibland känt mig hyfsat frisk och plockat fram hojen, men dagen efter har jag hostat och vaknat med ont i halsen.

Sist det hände var i helgen, när jag och Alice cyklade Siljan Runt på vår Bike Friday. Kände mig hyfsat pigg inför lördagen och under loppet, men morgonen efter var det förkylt igen.

Siljan Runt gick bra, men dagen efter var det förkylt igen.

Vid en vätskekontroll på Siljan Runt.

Nu hänger starten på Vätternrundan på repet och min sub-8 satsning kan jag bara glömma.

Detsamma med Sverigetempot har inte alls fått de milen i benen som jag skulle behöva för att cykla 210 mil genom Sverige. Men har dock inte helt släppt tanken på att starta, hur jag känner mig de kommande dagarna får bestämma om jag kommer att ställa upp där eller inte.

Cykelromantik

Tandemcykling det romantiska cykelalternativet

Efter en rätt hektisk arbetsvecka med nästan bara arbetspendling blev det tid för några tandemturer för Alice och mej under helgen. Det är mycket annat just nu här på gården. Veden ska kapas, fåren ska klippas och jordgubbarna rensas mm.

- Dä ska va gött å cykla ! Cykling är ju inte bara svett, intervaller och högt tempo.

Men ibland är det ju skönt att ge järnet i en spurt också. (Jag är längst till höger i bild.)

Knappt 30 mil blev det under veckan. Nästa vecka blir det förhoppningsvis lite mer cyklande. Under Kristi himelfärdshelgen har vi ett 'träningsläger' här på hemmaplan i Ljusdals CK och veckan avslutas med Bergviken Runt i Söderhamn. Sedan är det snart dags för en 40-mila randonne med Lasse. - Härligt !

Dubbelt så kul med Tandem

Min fru Alice och jag ligger i hårdträning inför Siljan Runt som vi ska åka på tandem i år.
Två fina turer blev det i helgen, totalt ca. 14 mil. Naturligtvis lade vi in ett obligatoriskt condisbesök båda dagarna.
Vid midsommar sedan så packar vi vår Bike Friday Tandem i två resväskor och flyger ut någonstans i Europa, vart har vi inte bestämt ännu, men det lutar åt att det blir Budapest.
Då blir det 'plastkortstandemtouring', en trevlig sysselsättning som vi har ägnat oss åt ett antal somrar nu.

Det rullar på rätt bra med träningen nu tycker jag. Lyckades skrapa ihop 45 mil förra veckan och de senaste tre veckorna har det blivit totalt 166 mil.

Det vill till att jag kommer i form snabbt nu också. Främst med tanke på att mina tidigare funderingar på att köra Sverigetempot nu börjar bli mer som planering inför loppet (har dock inte anmält mig än). Dessutom ska jag ju försöka hänga med i Happys sub 8 klunga på Vättern Rundan (det blir tufft).

30-mila Brevet 'Saltluft'

På lördagsmorgonen eller egentligen fredag natt åkte jag med Lasse Söderlund ner till Stockholm för att cykla Fredrikhofs 30 milare. Efter lite drygt 2.5 timmar inklusive fikapaus i Uppsala var vi vid Fredrikhofs klubbstuga i Täby. (Lasse har varit dragsterförare)

Vi var ett tjugotal cyklister som samlades och efter lite morsande och snackande kom vi iväg så där tio minuter efter utsatt tid.
Den här trettiomilaren kallas för 'saltluft' och går efter Roslagskusten upp till mellersta Uppland där man vänder söderut igen och åker mer inland på vägen tillbaka till Täby.

Redan efter några mil kom vi in på en smal slingrande vacker väg som var helt otrolig att cykla på. Vi hade lite svag medvind och farten låg ofta och pendlade runt 40 km/h. Det blev kraftiga nerläggningar av cykeln i de tvära kurvorna.
Med ett stort smile på läpparna stämplade vi i Furusund. Vi var nu nio stycken som hade haft mest bråttom hit.

Sedan fortsatte bara det roliga, urhärliga cykelvägar och lite vind i ryggen - kan det bli bättre ?
- Jo, faktiskt visade det sig vara fallet. En sträcka på några mil mellan Hallstavik och Gimo överträffade nog allt, där fick man faktiskt lägga band på sig själv för att inte vråla av glädje i kurvorna.

Men efter att vi stämplat i Gimo och styrt kosan söderut igen så övergick det till mer normalslit i motvind över de öppna fälten. Men även här var det bitvis fina små krokiga vägar med lite trafik.
Det är bara att grattulera Stockholmarna som har en sådan toppenrunda inpå knutarna.

Både Lasse och jag var bland de fem i klungan som slutstämplade först på Shell i Täby.
Jag gick starkt och kände mig pigg hela dagen, vilket var jäkligt skönt speciellt med tanke på genomklappningen för två veckor sedan.
Tiden totalt blev 10.38 och drygt nio timmars rulltid.

Vad som inte var så skönt var att tvätta sig i kallvatten i det lilla tvättfatet i klubbstugan efteråt.

Tyvärr är min kamera (mobil) på reparation så inga bilder denna gång.

Hammaren

Nu börjar det kännas som att jag är påväg tillbaka efter dessa veckor av påtvingad inaktivitet.

Det blev 66 mil förra veckan och formkurvan är defenitivt uppåtgående.

Förra helgen fick jag verkligen känna av den berömda hammaren.

Var ute på en 17-mila runda med Anders, Mats och Lasse. Då jag kände hur krafterna formligen vreds ur mig. Vi hade kämpat i hård motvind från Hudiksvall och med knappt tre mil kvar av vår tur så kunde jag bara inte fortsätta. Det var alldeles för snabbt att till och med att ligga på rulle även när hastigheten pendlade kring 20 km/h.

Anders Mats och Lasse

Det var en interessant upplevelse (i alla fall så här efteråt).

Sist en sådan total genomklappning hände mig var på Storsjön Runt i mitten av 90-talet.

stretching

Grabbarna tröstade mig med att relatera till när Contador klappade igenom på näst sista etappen i årets Paris-Nice.

Isen ligger fortfarande på Sör-Dellen

Mats hade en Red Bull som jag petade i mig och jag åt ett par energikakor och redan efter några minuter kännde jag hur krafterna återvände. I alla fall så pass att det gick att fortsätta till Condis i Järvsö. Där avslutade vi turen med öl i solen på uteserveringen. Ahhh

Ljusdals Ck på tisdagsträningen

Ikväll är det dags för årets fjärde klubbträning. Det ska bli roligt att tampas med ungdommarna där igen.
Annars så är det jourvecka på brandkåren, så det blir inte några 66 mil den här veckan.

Om jag kan byta bort jouren på lördag följer jag med Lasse till Stockholm för att köra Fredrikhofs 30-milare.

På väg igen !

Redan bara några dagar efter mitt läkarbesök kändes faktiskt mitt knä mycket bättre.
En vän som är sjukgymnast gjorde en nogrannare undersökning som en second opinion och hon trodde inte att det rörde sig om en meniskskada, utan snarare om att ledbandet på insidan knäet hade fått sig en smäll och eventuellt också blivit lite uttänjt.

Efter att ha provat några pass innomhus på trainern med lätt belastning (det kallas väl aktiv vila ?) så har jag nu tagit premierturen på racern för säsongen (i Sverige). Det blev en lätt runda i solskenet en dag och en hårdare tur i vinddraget bakom ryggen på Lasse nästa dag. Dagen avrundades med en tre timmars tandemtur med Alice.

Känner inget av knäet längre så länge jag sitter ner och vevar lungt. Det är när jag ställer mig upp och pressar på för hårt som det kan smärta till.
Att var ute på hojen igen som för bara några dagar sedan verkade vara många veckor bort, känns ju otroligt härligt. Dessutom trodde min vän sjukgymnasten att det skulle vara bra för läkningen att cykla !
Dessa ord klingade skönt i mina öron.
Så nu kan jag inte sitta här framför datorn längre.
Racern står i garaget och väntar på en tur. (ska bara mata fåren och hönsen först)

Hemma igen efter en meditativ tur på 13 mil med två fikapauser. Solen tittade fram lagomt till jag drog iväg,
- det var härligt.

Skada nr. två

Jag hann knappt bli kvitt mitt ryggont innan jag råkar ut för nästa skada. (Är det åldern som börjar ta ut sin rätt)

Hur dumt som helst var det.
Körde sönder bakaxeln på min MTB, så för att kunna ta hojen till jobbet satte jag på ett hjul från min fullgung som stått hela vintern.
Hade dock inte tid att byta till dubbdäck utan körde odubbat bak.
Naturligtvis snöar det under natten och är snorhalt när jag ska hem på morgonen.
Får en riktig speedwaysladd i en korsning (tror inte ens Tony Rickardsson skulle ha klarat den). Vid fallet vrider jag ena knäet på något underligt vis och det gör ont som fan.

Nåväl, var till min doktor idag som skickade mig på röntgen.
Ingen fraktur ingen ledbandsskada men förmodligen en meniskskada.
Ta det lugnt i 1-2 månader manade min doktor.

Vi får väl se hur det blir med det. Men just nu kan jag inte göra annat än att ta det lugnt, allt annat är väldigt smärtsamt.

Sågverk gav ryggvärk

Att snöskottning är en farlig sysselsättning fick jag erfara för en och en halv vecka sedan.

Jag skottade av taket på mitt sågverk och fick ryggvärk !

Har sedan dess gått omkring böjd som en metkrok och helst bara legat till sängs orörlig. Bara tanken på att sätta mig på cykeln under den här tiden har skickat smärtsamma ilningar till svankryggen.

Men efter att nu ha vilat och ätit Diklofenak (värktablett) en vecka så satte jag mig på trainern för 40 minuters lätt trampande igår. Det kändes bra och ikväll blir det cykeln till jobbet igen.

Det är nog tur för jag börjar snart 'klättra på väggarna' här hemma. Längtan ut på vägarna är stor, även om de återigen är snötäckta.

(Min deformerade överkropp på fotot beror nog på att jag stäcker ut min arm för självportättet och inte på ryggvärk som man skulle kunna tro).

UMCA om Bike Sebring 2009

Här kan du läsa om vad Ultra Marathon Cycling Association Skriver om Bike Sebring 2009.
- Läs mer här

On the road again

Efter en veckas jour på brandkåren med enbart cykelpendling var längtan att ge sig ut på en långtur igen stor.

- Men va tusan, det är ju fortfarande vinter. Nu jäklar får det väl vara nog. Vill ut på räsern igen.

Bilden tagen idag 10 mars, drygt 2 meter snöplogkant, visserligen på drygt 400 m.öh. men ändå. - 2 grader och dessutom börjar det snöa efter 4 mil.

Tröståt några semlor på Nya Condis i Delsbo.

Kom hem med stelfrusna tår efter 10 mil och 4,5 timmars sladdande.

Bilder från Bike Sebring 2009

Dags för start. Då stöter jag ihop med en norsk gutt Jens Balchen CK Sör.

Skönt att sträcka på sig efter att den första rundan på 16 mil är avklarad.

Efter 22 timmar får jag reda på av min 'crew' Francis att jag endast har 12 kilometer kvar för att klara kvalificeringen till RAAM. -'Pice of cake'

-Ja, där satt den ! Trött och lycklig efter 24 timmar och 68 mil 'non drafting'. Jag blev en av de 6 cyklister (av 35) som lyckades kvalificera mig till RAAM på Sebring 2009. Totalt alla klasser var det ca. 200 startande. Jag slutade också 6:a totalt.

Trött och ännu lyckligare vid prisutdelningen strax efter loppet.

Tillbaks i Kylan

Tidig morgon vid Blind pass Beach på Manasota Key.

Då var det roliga slut för den här gången. På med underställ och övrig utrustning för vintercykling igen.

Dröjer nog ett tag innan det blir läge för att cykla i kortbyxor igen som det verkar.

Mina 'bike buddies' Jay och Bruce på Panncake Breakfast Ride. Något man inte gärna missar som cyklist i Englewood. En 14-mila tur som Coastal Cruisers kör varje tisdagmorgon.

Att cykling har blivit populärt i Florida de senaste åren märktes tydligt vid tisdagsmorgonens frukostrestaurant. När jag i mitten av 80-talet började cykla i Florida var det något av en sensation om man såg en annan cyklist. Nu träffar man på dem överallt, hälsomedvetna pensionärer som vill hålla igång. Cykling kallas ju för ' the new Golf ' over there.

Det var med en skön känsla jag återvände hem igen. Var ju rätt osäker på när jag åkte hurvida jag skulle klara av Sebring 24 h.

Nöjd cyklist vid Manasota Beach

Har fortfarande inga bilder från Sebring. Kass cd tror jag. Men det kommer - Jag lovar.

Coastal cruisers

Idag var jag ut med den lokala cykelklubben har i Englewood.
Coastal Cruisers som dom heter, sammlas tre dagar i veckan for en runda.
Klockan 8.30 vid Cape Haze bike trail var vi ett tjugotal medelalders och aldre man och tva kvinnor som hade samlats.
Det var en harlig blandning av pensionerade fd. tavlingscyklister och andra passionerade cyklister.
Dagens runda var 60 miles och gick till storsta delen pa vagar och gator med mycket lite trafik. Farten var hog redan fran borjan. Vi var fyra som korde hela strackan. Ovriga valde lite genvagar har och dar allt efter sin formaga.
Jag var hemma igen efter fyra timmar lagom till lunch.
Kommer nog att cykla med dem pa lordag ocksa pa deras nasta traningsrunda.

Sebring resultat

Sebring.org ar en otroligt daligt uppdaterad hemsida.
Men hela resultatlistan med varvtider och allt finns pa Altavista Sports hemsida.
Vi var 34 herrar totalt i alla aldersklasser som korde Sebring 24 h som RAAM qualifyer, dvs. non drafting.
Jag hade den 6:e langsta distansen bland dem med mina 419,5 miles.

Idag tog jag ytterligare ett varv min 10-mila runda har i Englewood.
Det ar min favoritrunda. Med mycket lite trafik och flera mil pa cykelbana.
Lite i varmast laget var det. - Men man far val sta ut :-)

Sebring 24 h

Har nu hittat en fungerande dator.

Jaha och hur ska man nu skriva om detta.
En helt otrolig upplevelse var det i alla fall.

Jag lyckades med min malsattning och cyklade 420 miles eller 68 mil under dygnet. Det var tufft pa grund av den harda vinden och det faktum att jag egentligen inte alls var i form for en sant langt lopp. (Fan vad konstigt att skriva utan prickar och ringar.)

Det hela startade med en 16 mila runda pa fina smavagar, ganska kupperat faktiskt men vackert med apelsinodlingar mellan flera sjoar som man passerade.
Redan fran start var det kortbyxor och kortarmat som gallde.
Det var 28 grader under dagen sa det var ganska perfekt temperatur. Men det blaste som tusan, vilket jag var forberedd pa eftersom jag har cyklat mycket har i Florida under aren.

Efter den langa rundan leddes vi in pa en runda som var ca. 2 mil i utkanten av Sebring. Jag hann med 10 rundor pa den innan vi slutligen efter nastan 12 timmars cyklande leddes in pa Sebring Race Way.
Dar fortsatte festen och jag korde 55 varv pa den 6 kilometer langa rundan innan allt var over.

Ja det var verkligen en fest. I depa-rakan stod all crew och roken fran deras grillar lockade varje gang man passerade.
Min svager Francis var min crew under hela loppet och han gjorde ett fantastiskt jobb. (Thank's Francis)
Jag stannade till och fick en ny flaska ungefar vart femte varv. Jag at lite energikakor men mest drack jag ett kosttillskott som heter Ensure +
Det funkade helt perfekt. Under hela natten var jag faktiskt snabbare an de flesta. Det var bara 4-5 stycken som cyklade fortare. (faktiskt)
Det fortsatte att blasa under natten men inte lika hart. Windstoppervasten och armvarmare var det enda man behovde dra pa for att halla varmen.

Jag slutade 2:a i H55. En man fran California slog mig stort. Han cyklade 490 miles och jag tror att det var langst av alla.
Men for mig spelade placeringen ingen roll. Jag klarade min malsattning att cykla mer an 400 miles och pa sa satt kvalificera mig till RAAM.

Nu har jag tre ar pa mig att fundera om jag ska kora det eller inte.
Om RAAM var ett ett randonnelopp i stallet for ultralopp skulle jag knappast tveka. Men som det ar nu med en sa stor apparat med foljebilar, crew mm. sa vet jag inte.
Men jag har ju som sagt tre pa mig.
Nu har jag en par veckors aktiv aterhamtning har hos mina svarforaldrar i Englewood, Florida.

Traffade en grupp cyklister pa min tur idag som jag tanker cykla med pa torsdag.

Bilder kommer nar jag hittat en battre dator.

Lite data.
Rullsnitt: 30,2 km/h
Cykeltid: 22timmar 12 minuter
Snitthatighet totalt: 28,3 km/h

Till Florida (aaahhhhhhh)

- Nej jag cyklade inte räser hem från jobbet i morse utan körde tryggt på dubbdäcken och MTB:n
-23 visade termometern när jag kom hem. Lite väl kallt, men på torsdag när jag tar nästa cykeltur kommer det att vara sådär en 50 grader varmare.
I morgon drar jag nämligen till Florida.
Allt är klart för Sebring 24 h. Gjorde de sista inköpen på Sportringen Cykel igår och monterade tempobågen.
Ska nu bara packa räsern i väskan.
I morgon 07.09 drar jag till Florida. Ska bli otroligt skönt att cykla i kortbyxor igen.

Åker först till mina svärföräldrar i Englewood på Floridas västkust. På fredag åker min svåger Francis och jag de ca 15 milen till Sebring. Efter en natt på hotell där startar loppet 06.30 på lördag 14/2.
Francis kommer att serva mig med mat och dryck under loppet. Så förhoppningsvis ska det bli mycket få och korta stopp.

Sebring 24 h består av tre olika delar. Man börjar med att cykla ett varv på 16 mil som slingrar sig förbi de stora appelsinodlingar som finns i centrala Florida. Därefter fortsätter man resten av dagen på en bana som är 2 mil och sedan vid 18.30 när det börjar skymma leds man in på Sebring Raceway som är en ca. 6 kilometer lång racerbana. Där cyklar man fram till loppet slut på söndag 06.30

Det är ca. 300 deltagare sammanlagt i år, uppdelat på både en 12 timmars variant och 24 timmars som jag kör.
Min målsättning är att cykla minst 400 miles eller 65 mil och på så vis bli kvalificerad till Race Across Amerika (RAAM).
Placeringen bryr jag mig inte så mycket om, även om det naturligtvis skulle sitta fint med en bra placering i
H-50

Vilken riktning 2009 ?

Säsongen 2009 rivstartar för mig redan i februari då jag åker till Florida för att cykla 'Sebring 24 h'. http://www.bikesebring.org/
Tänker köra den som en RAAM-qualifyer. Det betyder att jag ska försöka klara av att cykla 65 mil (400 miles) på ett dygn. Det är 'non drafting' dvs. förbjudet att ligga på rulle. Min placering är mindre viktig.
En svåger till mig har lovat att hjälpa till med service under loppet. Så förhoppningsvis så ska stoppen minimeras i både längd och antal. 'Slow and steady wins the race' kommer som så många gånger förr att bli mitt mantra under loppet.
Efter loppet blir jag kvar i Florida hos mina svärföräldrar i två veckor. Då ska det nog bli tid till en hel del cykling mellan olika projekt på deras hus.

Mitt andra stora cykelmål för säsongen blir Vättern under 8 timmar. Har anmält mig i Happys Sub 8 klunga. Vi får väl se om jag lyckas men det vore i alla fall fint om jag kunde putsa mitt nuvarande personliga rekord på 8,14 från 2003.

Eventuellt blir det också även i år Sverigetempot. Det hänger lite i luften just nu med tanke på semesterperioder på jobbet mm.

Alice och jag kommer förmodligen att fortsätta vår tandemtouring längs Donau. Vi har cyklat sträckan Passau till Budapest nu och vill gärna fortsätta till Svarta havet.

Expedition i Hälsingeskogen

Svårt att hitta ett cykelställ i längdåkningsparadiset Harsa.

Strax före nio på lördagmorgonen Öppnades garageporten här på Björskas gård i Bäcken, Järvsö. Jag lämnade det trygga hemmet på mtb för en vildmarksexpedition in i de mörka Hälsingeskogarna.

Hade en fantastisk medvind den första milen till Myra där Lasse Söderlund mötte upp.

Vår plan var att köra en runda på skogsvägarna mot Stråsjö, Stavsätra, Sidskogen och Harsa. Det är en tur som jag kört mååånga gånger under åren, men det här var faktiskt premiär för i år.

Det började bra med fortsatt härlig medvind. Lasse hade dagen till ära ställt sin cross och i stället tagit sin urhärliga Specialized Epic S-Works. Efter en timmes cykling blev det plötsligt stopp. Vägen framför oss låg oplogad med flera decimeter snö. Det var bara att vända om och kämpa mot den hårda vinden och ta den stora vägen till Harsa.

Efter knappt 2,5 timmars cykling drog vi in på den trots det usla vädret överfulla parkeringen vid längdskidåkningsparadiset Harsa. Många förvånade blickar där kan man gott säga.

Vi tog en dagens lunch där och smälte in rätt så bra bland alla svettiga längdåkare.

Hemvägen gick på mestadels små skogsvägar förbi Sörby innan vi efter 5.5 timmar återvände till civilisationen och Järvsö.

Semmel fest

Uppe på 'passet' efter Svartsjövägen drygt 400 m.öh. ( konstigt perspektiv cykeln är faktiskt bara 18 ")

Dagens tur gick över Ljusdal och Svartsjövägen till Svågadalen och sedan genom Delsbo och Kalvstigen tillbaka hem.
Innan cykelturen fick jag starta upp traktorn och skotta de 1,5 decimeter blötsnö som fallit sedan igår.
Men vid elvatiden efter en kaffe macchiato var det äntligen dags att grensla hojen.
Stannade till vid Sportringen Cykel i Ljusdal för att köpa en ny framlampa (Cat Eye EL 530). Men väl inne i en cykelaffär blir det ofta lite impulsköp också.
Började klättringen efter Svartsjövägen en tusenlapp fattigare men min Camelbakk var tung.
Solen bröt igenom ett tag och allt var sååå vackert efter gårdagens och nattens snöande.
Väl nere i Svågadalen var vägen riktigt uselt plogad. Den liknade mest ett tvättbräde och cykeln vibrerade kraftigt trots Rock Shoox Sid framdämparen. Satt och längtade efter min Specialized fullgung.
Men allt detta var gömt när jag satte mig på Nya Konditoriet i Delsbo.
- Men ve och fasa slut på semlorna ! Som tur var så fanns det några kvar från gårdagen. Det fick bli två stycken istället som kompensation.
Kalvstigen hem var lika rolig och jobbig som vanligt.
Parkerade cykeln i garaget igen vid halv fem, nöjd med dagens utflykt på tio mil.