Stöd mitt RAAM genom att bida till min insamling till Cancerfonden (klicka på loggan)

torsdag 24 februari 2011

RAAM-Seminar

I lördags var jag på ett RAAM-seminar i London !
-Vad är nu detta ?
Jo alltså en informationsträff angående Race Across America.
En heldag fullpackad med nyttig information för både cyklister och crew-medlemmar.
Det var ett välbesökt möte, vi var 34 stycken där. Det började på tidiga morgonen och avslutades med ett pub och restaurang-besök framåt kvällen.



Race Director George Thomas som själv har kört RAAM 6 gånger, stod för större delen av presentationen. Han hade dock hjälp av Executive Director Rick Boethling och President Fred Boethling (2 x RAAM).
Jag kvalificerade ju mig till RAAM 2009 i Sebring Florida. Så tanken på att någon gång köra loppet har legat och gnagt ett tag.
Men nu har jag bestämt att 2012 ska det ske.
Race Across America är ett ultra-lopp som startar i Oceanside California och målet är 480 mil senare i Annapolis Maryland. Helt sjukt långt egentligen. Läs mer här.
Sexton Vätternrundor eller fyra PBP efter varandra.
Men med en total stigning på närmare 60 000 höjdmeter blir kanske den bästa jämförelsen tre backiga Milli Miglia 1001-rundor !
Min målsättning med loppet är att bli en officiel finisher, dvs. att komma i mål inom de maximala 12 dygnen.
Endast en svensk(a) har hittills lyckats med det. Det var Catharina Berge som 2005 körde på 11 dagar och 11 timmar.
Bobbi Thoren körde 1993 men klarade inte under max-tiden. Dessutom har en Mikael Henriksson försökt två gånger, 1997 och 2000 men båda gångerna fått gett upp på sluttampen.
Av soloåkarna brukar ett normalt år ca. 50 % av startfältet bryta tävlingen eller inte klara max-tiden.
Varför då utsätta sig för det här ?
Har inget bra svar på den frågan egentligen. Men jag tycker alltid om att ställas inför nya utmaningar, sätta upp nya mål och att testa mig själv och mina gränser.
RAAM måste ju vara den ultimata utmaningen för en cyklist, eller hur ?
Har tänkt mig att köra det som en 'charity ride' för att samla in pengar till Cancerfonden.
Ungefär samma upplägg som när jag 2006 slog rekordet på cykel genom Sverige (212 mil, 6 dygn 6 timmar och 29 minuter).
Dvs. man kan stötta mig genom att sätta in en frivillig summa pengar på ett konto som oavkortat går till min insamling hos Cancerfonden.
En sak är säker, det lär blir många timmars nötande på cykeln de närmaste 1,5 åren !
Pratade med President Fred Boethling över en pastatallrik senare på kvällen. Han körde solo-RAAM 2006 vid 61 års ålder.
Han sade, -If I could do it, you can !
Jag säger, -Den som lever får se !

11 kommentarer:

  1. Äntligen någon kliver fram!
    Skönt att du sätter mitt vansinne i lite perspektiv. Jag framstår ju som vettig om man bara sätter mig i "rätt" sällskap.
    Självfallet kommer jag bidra - inte bara monetärt utan även med fåniga kommentarer och värdelösa tips på rundorna framöver.

    SvaraRadera
  2. Fy fan vad läckert Gunnar!! Det här ska bli riktigt kul att följa.
    /J

    SvaraRadera
  3. Oj va kul! Lycka Till Gunnar!

    /Toni

    SvaraRadera
  4. Ja, jävlar vilket äventyr. Lycka till!
    /Ari

    SvaraRadera
  5. Kul och lycka till!

    SvaraRadera
  6. Jaha då var det officiellt!
    Ska bli kul att följa denna "resa"
    PÅ måndag åker jag öppet spår men sedan får vi hoppas att skoterspåren fryser så vi kan sticka ut på en tur. Du får väl ta 2 varv då!
    /Anders Th

    SvaraRadera
  7. Härligt Gunnar !!

    Äntligen framstår man som normal, eller att man har fel kompisar ...

    Det måste vara skönt att ha ett mål att sträva efter.

    (en annan får nöja sig med Miglian 2012)

    SvaraRadera
  8. Jag blir grymt imponerad. För mig är det PBP som hägrat som det ultimata äventyret - men det är underbart att se att det finns de som spänner bågen ännu hårdare. Lycka till! / Mats

    SvaraRadera
  9. Oj, Tack för alla uppmuntrande kommentarer.

    Lite störd måste man ju vara som planerar något sådant här.
    Men om man nu vill genomföra RAAM så måste man ju sätta fart och bestämma sig någon gång.
    Annars är risken stor att man senare i livet sitter och ångrar att man aldrig tog chansen.

    Det känns bra att ha 1,5 år på sig att planera äventyret. En nogrann planering är helt avgörande för att lyckas.

    SvaraRadera