Vilken riktning 2009 ?

Säsongen 2009 rivstartar för mig redan i februari då jag åker till Florida för att cykla 'Sebring 24 h'. http://www.bikesebring.org/
Tänker köra den som en RAAM-qualifyer. Det betyder att jag ska försöka klara av att cykla 65 mil (400 miles) på ett dygn. Det är 'non drafting' dvs. förbjudet att ligga på rulle. Min placering är mindre viktig.
En svåger till mig har lovat att hjälpa till med service under loppet. Så förhoppningsvis så ska stoppen minimeras i både längd och antal. 'Slow and steady wins the race' kommer som så många gånger förr att bli mitt mantra under loppet.
Efter loppet blir jag kvar i Florida hos mina svärföräldrar i två veckor. Då ska det nog bli tid till en hel del cykling mellan olika projekt på deras hus.

Mitt andra stora cykelmål för säsongen blir Vättern under 8 timmar. Har anmält mig i Happys Sub 8 klunga. Vi får väl se om jag lyckas men det vore i alla fall fint om jag kunde putsa mitt nuvarande personliga rekord på 8,14 från 2003.

Eventuellt blir det också även i år Sverigetempot. Det hänger lite i luften just nu med tanke på semesterperioder på jobbet mm.

Alice och jag kommer förmodligen att fortsätta vår tandemtouring längs Donau. Vi har cyklat sträckan Passau till Budapest nu och vill gärna fortsätta till Svarta havet.

Expedition i Hälsingeskogen

Svårt att hitta ett cykelställ i längdåkningsparadiset Harsa.

Strax före nio på lördagmorgonen Öppnades garageporten här på Björskas gård i Bäcken, Järvsö. Jag lämnade det trygga hemmet på mtb för en vildmarksexpedition in i de mörka Hälsingeskogarna.

Hade en fantastisk medvind den första milen till Myra där Lasse Söderlund mötte upp.

Vår plan var att köra en runda på skogsvägarna mot Stråsjö, Stavsätra, Sidskogen och Harsa. Det är en tur som jag kört mååånga gånger under åren, men det här var faktiskt premiär för i år.

Det började bra med fortsatt härlig medvind. Lasse hade dagen till ära ställt sin cross och i stället tagit sin urhärliga Specialized Epic S-Works. Efter en timmes cykling blev det plötsligt stopp. Vägen framför oss låg oplogad med flera decimeter snö. Det var bara att vända om och kämpa mot den hårda vinden och ta den stora vägen till Harsa.

Efter knappt 2,5 timmars cykling drog vi in på den trots det usla vädret överfulla parkeringen vid längdskidåkningsparadiset Harsa. Många förvånade blickar där kan man gott säga.

Vi tog en dagens lunch där och smälte in rätt så bra bland alla svettiga längdåkare.

Hemvägen gick på mestadels små skogsvägar förbi Sörby innan vi efter 5.5 timmar återvände till civilisationen och Järvsö.

Semmel fest

Uppe på 'passet' efter Svartsjövägen drygt 400 m.öh. ( konstigt perspektiv cykeln är faktiskt bara 18 ")

Dagens tur gick över Ljusdal och Svartsjövägen till Svågadalen och sedan genom Delsbo och Kalvstigen tillbaka hem.
Innan cykelturen fick jag starta upp traktorn och skotta de 1,5 decimeter blötsnö som fallit sedan igår.
Men vid elvatiden efter en kaffe macchiato var det äntligen dags att grensla hojen.
Stannade till vid Sportringen Cykel i Ljusdal för att köpa en ny framlampa (Cat Eye EL 530). Men väl inne i en cykelaffär blir det ofta lite impulsköp också.
Började klättringen efter Svartsjövägen en tusenlapp fattigare men min Camelbakk var tung.
Solen bröt igenom ett tag och allt var sååå vackert efter gårdagens och nattens snöande.
Väl nere i Svågadalen var vägen riktigt uselt plogad. Den liknade mest ett tvättbräde och cykeln vibrerade kraftigt trots Rock Shoox Sid framdämparen. Satt och längtade efter min Specialized fullgung.
Men allt detta var gömt när jag satte mig på Nya Konditoriet i Delsbo.
- Men ve och fasa slut på semlorna ! Som tur var så fanns det några kvar från gårdagen. Det fick bli två stycken istället som kompensation.
Kalvstigen hem var lika rolig och jobbig som vanligt.
Parkerade cykeln i garaget igen vid halv fem, nöjd med dagens utflykt på tio mil.

Hälsingland runt (nord-östra delen)

Härligt med vinter. Här är cykeln efter hemkomsten.

Efter en veckas jour på brandkåren med enbart cykelpendling till jobbet var längtan efter en långtur stor. Stack iväg vid niotiden på en solorunda genom nordöstra Hälsingland.

Har kört samma runda ett antal gånger tidigare men aldrig på vintern med mtb. Distansen är drygt 17 mil och går till största delen på vägar med mycket lite trafik.

Började att åka söderut längs Ljusnans dalgång för att efter några mil svänga rakt österut förbi Nianfors och ut till kusten vid Njutånger. Njuta blev det väl inte så mycket av under dessa sex första milen av turen. Det blåste nämligen syvöstlig vind vilket betydde motvind.

Mellan Njutånger och Iggesund (5 km.) måste man följa E4:an. Som tur är så finns det cykelbana så man behöver aldrig ut i trafiken.

Norr om Iggesund tar jag en liten krokig och kupperad väg längs kusten upp till Hudiksvall.

Nu har jag cyklat 9 mil och det är dags för lunch. Snabbstopp vid Mc Donalds och sedan med hård vind i ryggen på den smala, krokiga och kupperade vägen över Hög förbi gravhögar från vikingatiden, mellan de stora Dellensjöarna till Delsbo.

I Delsbo tänkte jag stanna till på Nya Konditoriet för en semla. Men jag kände mig oförskämt pigg för att ha cyklat 14 mil, så jag blåste förbi.

Nu hade det mörknat och dessutom börjat snöa kraftigt och när jag kom upp på bergen mellan Delsbo och Järvsö efter Kalvstigen så var det en decimeter nysnö på vägen. Det gällde att hålla sig till de få bilspår som fanns där. Det var mycket jobbigt att överhuvud taget ta sig fram där och någon högre fart på cykeln var inte att tänka på.

Nöjd men min dag återvände jag till hemmet efter ca. nio timmars utflykt.

Kul på skoterled

Onsdag 14/1 Kom hem vid åtta-tiden från jobbet (jobbar natt). Hade tagit den vackra vägen längs Ljusnan hem vilket delvis går på en snöskoterled. Det var pefekt att cykla där hårt och snabbt i skoterspåret nu efter att det hade frysit till efter de senaste dagarnas töväder.
Väderleksprognosen visade att det ska bli mycket kallt de kommande dagarna, så det var nu eller aldrig.
Jag käkade frukost och drog iväg på skoterleden upp i bergen mot Harsa.
Det var hårt och fint och hur härligt som helst att susa fram genom skogen. Temperaturen var - 4 grader när jag åkte iväg.
Mycket klättring är det upp till Harsa som ligger på drygt 400 m.ö.h.
Där uppe på höjderna var det betydligt mildare vilket gjorde att jag ibland skönk igenom i spåret.
Jag gav upp vid Skarsvallens fäbod. Tog en snabb fika och knäppte det dåliga kortet som du kan se här ovan.
Det hade tagit mig drygt 2,5 timmar att klättra upp till Skarsvallen men samma väg hem igen gick på knappt 1,5 timmar. så det rullade på bra.
Behöver jag tillägga att jag sov skönt när jag återvänt till hemmet.

Långa vägen hem

Måndag 12/1 07.00 Lämnade jag in bilen på service i Ljusdal. Tog med cykeln för att ta mig hem igen, men passade samtidigt på att ta en extra sväng. I stället för den kortaste vägen som tar ca. 45 minuter på mountain bike så blev det en sväng på 3,5 timmar.
Började med att klättra de ca. 300 höjdmetrarna efter Svartsjövägen rätt norrut från Ljusdal. Efter den långa klättringen rullade det på bra ner till Svågans dalgång vid Västerstråsjö.
Årets första semla intogs på Nya Konditoriet i Delsbo. (mums) Sedan åkte jag hem till Järvsö igen över min favoritcykelväg 'Kalvstigen' .
På eftermiddagen tog jag faktiskt bussen in för att hämta bilen igen.
- Jag vet det var att göra det lite lätt för sig, men ibland bara blir det så.
Måste ju gynna X-trafik också ;-)

Hälsingland Survival Tour

Hälsingland Survival tour

Lördagen 10/1 drog Lasse Söderlund och jag ut på en vintrig tur i sydöstra delen av Hälsingland. Färden startade i Järvsö kl. 8 på morgonen. I mörker och med en temperatur på -12,4 grader bar det av ner mot Nianfors. Solen började snart att värma och efter en slurk termoskaffe och lite Jägermeister var det två lyckliga cyklister som njöt av de fina vyerna och i stort sett bilfria vägarna.
I Enånger var det första fikastoppet inplanerat. Tyvärr så var macken där inte bara stängd utan också riven. Efter att ha konsulterat lokalbefolkningen beslutade vi att ta vår fikapaus några kilometer söderut vid Ångersjöns rastplats (utsedd till årets rastplats). Efter gamla E4:an mot Söderhamn blev det hård sidvind. Men det var inte förrän efter matstoppet i Söderhamn som det verkligligen blev jobbigt med (mot)vinden.

I Glössbo var den korta vinterdagen över och det blev mörkt igen. Vinden var lika besvärlig men en pizza och Norrlands Guld på Vallstagrillen gjorde de sista milen lite lättare. Efter drygt 19 mil och 11,5 timmar på hojen var det två nöjda cyklister som i fullmånens sken fick sina ömma muskler masserade på jetstrålarna i Lasses spa.