Nu börjar det kännas som att jag är påväg tillbaka efter dessa veckor av påtvingad inaktivitet.
Det blev 66 mil förra veckan och formkurvan är defenitivt uppåtgående.
Förra helgen fick jag verkligen känna av den berömda hammaren.
Var ute på en 17-mila runda med Anders, Mats och Lasse. Då jag kände hur krafterna formligen vreds ur mig. Vi hade kämpat i hård motvind från Hudiksvall och med knappt tre mil kvar av vår tur så kunde jag bara inte fortsätta. Det var alldeles för snabbt att till och med att ligga på rulle även när hastigheten pendlade kring 20 km/h.
Anders Mats och Lasse
Det var en interessant upplevelse (i alla fall så här efteråt).
Sist en sådan total genomklappning hände mig var på Storsjön Runt i mitten av 90-talet.
stretching
Grabbarna tröstade mig med att relatera till när Contador klappade igenom på näst sista etappen i årets Paris-Nice.
Isen ligger fortfarande på Sör-Dellen
Mats hade en Red Bull som jag petade i mig och jag åt ett par energikakor och redan efter några minuter kännde jag hur krafterna återvände. I alla fall så pass att det gick att fortsätta till Condis i Järvsö. Där avslutade vi turen med öl i solen på uteserveringen. Ahhh
Ljusdals Ck på tisdagsträningen
Ikväll är det dags för årets fjärde klubbträning. Det ska bli roligt att tampas med ungdommarna där igen.
Annars så är det jourvecka på brandkåren, så det blir inte några 66 mil den här veckan.
Om jag kan byta bort jouren på lördag följer jag med Lasse till Stockholm för att köra Fredrikhofs 30-milare.