Ja då var årets Vätternrunda avklarad. Kan väl sammanfatta med att jag är 89,9% nöjd - men kunde alltså ha varit ännu lite nöjdare.
Anmälde mig i höstas till Happys sub 7.30 klunga, anförd av göteborgaren Leo Ranta. Klungan döptes senare till Conti Test Team pga generös sponsring av Continentals generalagent Duells. Var även ifjol anmäld i samma klunga men då var målsätningen sub 8, och det var väl lite mer realistiskt för mig.
Nu blev det ju ingen Vättern för mig ifjol pga. den långdragna virusinfektionen jag drog på mig. Klungan klarade sub 8 med god marginal då och ville nu spänna bågen ytterligare i år och satsa på sub 7.30. Efter en kort betänketid beslöt jag mig för att även i år anmäla mig i Leos klunga och alltså satsa på sub 7.30. - Tänkte att - va fan, man kan ju alltid försöka
På startlinjen klockan 9.38 på lördagsmorgonen står 35 stycken välklädda och slanka Continentalgubbar (inte att förväxla med Michelingubbar). Den gråhårigaste och skäggigaste av dem alla var jag (äldst också).Det var fullt ställ redan från start. I rätt hård motvind och tidvis lätt regn passerade vi genom Vadstena och Ödeshög ner till första planerade pisspausen strax söder om Gränna.
Hela Conti Teamet stannade vid vägkanten och lättade på trycket samtidigt.
På andra sidan vägen står en fullsatt turistbuss parkerad. Den synen måste ha varit höjdpunkten på deras resa.
Jag tyckte det gick ganska ryckigt i klungan ner till Gränna, det var rätt ofta jag fick ligga på rött för att täppa till luckor för att strax efter bromsa för att inte köra in i fram förvarandes framhjul.
När det sedan blev lite mer backar söder om Gränna så fick jag till slut släppa och se 'min' klunga försvinna i fjärran.
Snittfarten dalade nu snabbt från de 41 km/h jag hade vid Gyllene Uttern.
Jag var i alla fall inte ensam om att släppa klungan här. Vi var fem stycken som lite molokna hjälptes åt att dra ner till Jönköping.
Fler och fler anslöt sig och i Habo var vi cirka trettio stycken som på nytt började rotera i en belgisk kedja.
Nu var det medvind, solen tittade fram emellanåt och rullsnittet klättrade uppåt igen.
Men mellan Hjo och Karlsborg började det bli en hel del trötta cyklister i klungan och vi var bara 6-7 stycken som drog runt i kedjan.
Ett par mil norr om Karlsborg blev vi uppslukade av en gigantisk klunga av minst 150 cyklister som kom ikapp oss.
Efter det var det bara att ligga och finåka i det härliga suget från klungan.
Det gick fort och jag började förstå att jag skulle ha chans på att gå in under åtta timmar.Folk gratulerade varandra till höger och vänster och det var en lång rad av nöjda cyklister som spurtade fram efter strandpromenaden in i målet.
Min tid blev 7.50 och jag var glad att för första gången av de tolv gånger jag åkt rundan komma under åtta timmar.
Lite tråkigt var det förstås att jag släppte innan Jönköping. Speciellt som jag hörde att det hade gått i ett jämnare tempo när man sedan vände norrut och fick medvind. Men 7,24 som de 14 snabbaste i Conti teamet körde på hade nog varit omöjligt för mig ändå.
Nåja, härligt var det i alla fall att förbättra bästatiden med 24 minuter.
Måste säga att det har varit en otrolig utveckling bland snabbklungorna på Vätternrundan.
När jag 2003 åkte på 8.14 var det den 18:de snabbaste tiden. Nu när jag kollar på resultatjakt.se
ser jag att jag i år hade plats 174.
Ett stort tack till Leo och Smiley som har gjort ett jättejobb med att organisera allt och ordnat sponsring till Conti Test Team.
