På väg hem.

Vilken härlig känsla att rulla hemmåt på interstate 95 med RAAM-medaljen runt halsen. Flyger till Sverige igen i morgon.
Tiden efter målgången har varit ett virrvarr av upplevelser och intryck. Banketten på måndag kvällen var en höjdare där jag träffade och pratade med många av de andra sneda och väderbitna cyklisterna.
Att jag förutom min målsättning  att bli officiell finisher lyckades komma in på en andra plats i min åldersgrupp H-50 blev lite som grädde på moset.
Den enorma responsen bland er bloggläsare och den fina summan pengar ni har bidragit till åt min insamling till Cancerfonden gör mig verkligen överväldigad.

Hela Team Ultra-Cycling Viking innan avresan från Annapolis.
Alla har gjort ett så fantastiskt arbete, där det enda som gällt under 12 dagar har varit att få mig att på cykeln så snabbt som möjligt. förflytta mig österut.
Återkommer med en berättelse om vad som egentligen hände där under RAAM så snart jag är hemma igen.
Insamlingen till Cancerfonden fortätter, så än är det inte försent att ge ett bidrag.