60-milen Västerås

Ja så var 60-milen i raden av kvalificeringlopp (20, 30, 40, och 60 mil) inför Paris-Brest-Paris avklarad.
Jag körde 20-mils kvalificeringen i Sundsvall för några veckor sedan och planerade att ta
30-milen där nu i helgen.
Men när jag för några dagar sedan upptäckte att det för ovanlighetens skull var kvällsstart på fredagkväll i Västerås, så blev även en start där möjlig för mig.
Eftersom en 60-milare ju måste vara dubbelt så rolig jämfört med en 30-milare, så blev valet rätt enkelt. -Eller ?

Vi var sju cyklister som startade Från Statoilmacken i utkanten av Västerås.
Två hade redan från början klargjort att de tänkte ta det lite lugnare.
Men vi övriga (Peter, Mattias, Staffan, Hans och jag) drog upp ett rasande tempo redan från början.
Skrattade lite för mig själv när jag tänkte tillbaka på hur det brukade låta i början av min 'randonne karriär' i mitten av 90-talet, på Gävle cykelamatörers kvalificeringslopp när man körde på lite för fort.
Då blev man snabbt och inte alltid så vänligt åt sagd att lugna ner sig.
Tänk om Kjell varit med den här natten i Södermanland då hade han nog fått ropa sig hes.

Efter ett par stämplingar under natten kom vi i gryningen ner till ett nattöppet MacDonalds i Norrköping.

Där var en hel del mer eller mindre suspekta individer, vilket gjorde att den mindre förmögenhet som det sammanlagda värdet på våra fem cyklar utgjorde inte var så lämplig att lämna utanför.
Därför tog vi helt enkelt in dem. Ingen i personalen hade några som helst invändningar.

Mätta och belåtna drog vi så ut i den tidiga morgonen på små fina vägar västerut förbi sjön Roxen mot nästa stämpling i Borensberg. Tyvärr så blev det nu också rätt hård motvind.

Det här området var för mig fram till nu en vit fläck på min sverigekarta.
Upptäkten av nya vackra platser och möte med en hel del vilda djur (Mattias var ytterst nära att klippa ett rådjur) gjorde att jag inte hade svårt att hålla mig vaken.

En frukostbuffé på Hotell Norra Vättern i Askersund satt riktigt bra, innan vi återigen gav oss ut för att kämpa oss fram mot vinden.

Efter stämplingen och 'snabb'fikat i Karlskoga ville Hans och Peter ta det lite lugnare.
Staffan, Mattias och jag ångade på i bra fart, nu med en härlig medvind eftersom vi svängde österut igen.

Stämpling och kebabrulle i Kopparberg.
Sedan en klättring upp mot kloten.
Som synes började milen ta ut sin rätt och vi kände oss rätt slitna. Här kämpar Staffan på uppför Klotenbackarna.

Stilstudie av Mattias, vårt draglok.

Kloten - en bit Norrland i Västmanland.

Gubben hänger med.

Vi passerar Skinnskatteberg och kommer nu in på den enda delen av hela banan med riktigt tråkig, hårt trafikerad väg.

Sista milen är det även vajerräckesväg, vilket aldrig är roligt.

Efter 23 timmar och 10 minuter rullar vi så in på macken i Västerås, och vi kan gratulera varandra till ett trevligt om än slitsamt dygn på cykeln.

Rullsnittet blev 30,6 km/h och totalsnittet hamnade på 26 km/h.

Men nu var ju det här ett randonne-lopp och då är det där med tid och snitthastighet underordnat trivsel och upplevelse. Eller hur ?

Det är en mycket fin 60-mils bana, trots den lite tråkiga avslutningen som Peter Tonér ordnat åt CK-Distans där i Västerås. En runda som rekommenderas varmt för dem som känner sig sugna på långcykling.