Från det ena till det andra.

Ena dagen kortbyxor kortärmat och +28 grader i Englewood Florida.
Två dagar senare skoterledscykling med -7 grader i Järvsöskogarna Hälsingland.

Det har varit snabba kast mellan ytterligheter i förutsättningarna för cykling på sistone.
Inte helt lätt att avgöra vad som är skönast. Lika klarblå himmel på båda ställena.
Men det är ju lite speciellt att få känna fartvinden på bara (orakade) ben.

Me and my Masi.

Mycket vinter kvar än på 438 m.ö.h.Skoterledscykling när den är som bäst kl. 10.00 en kall marsmorgon mitt i veckan.

Under helgerna stinker det för det mesta av tvåtaktsavgaser här.

Crosscountryhunden älskar att springa på den hårt packade leden.

-Varför går det så sakta uppför backarna husse ?

EN BRA DAG

Erik Brodén spelar Dylan hemma i ateljen hos Torvald Söderblom. En fin avslutning på en cykeldag.

Planerade en tur runt Svågadalen idag. Med 96,5 km. och 936 höjdmeter är ju den turen rätt grym.

Dessutom var det här andra dagen i rad jag tänkte köra samma sväng.

Till min stora förtret var det -17 grader på morgonen. Men solen gjorde ett bra jobb och vid lunchtid hade temperaturen stigit till -6.

Några gels i bakfickan och Camelbaken fylld med vatten så bar det av mot stigningarna på Svartsjövägen.

Solen sken och uppe på 400 meter var det plötsligt plusgrader och jäkligt svettigt.
Som tur var är det drygt en mil utför ner till Svågadalen så någon risk för överhettning var det aldrig.

För första gången i år skippade jag Statoilfikat (eller Time som det heter nu för tiden) i Delsbo och drog hela rundan nonstop.

Det tog ändå nästan fyra timmar (24,3 i totalsnitt) innan jag kunde parkera hojen i garaget hemma i Björskas igen.

Får väl skylla på dubbdäcken och näringsbristen sista milen.

Eventuell vätskebrist åtgärdade jag sedan på kvällen på Bob Dylan-aftonen.

Ibland är livet sååå bra.