Cykelpendlig

En dag på (väg hem från) jobbet.

Har börjat köra min gamla pendlingsväg längs Ljusnans stränder. Den följer stigar och små grusvägar, går över ängar, genom skogsgläntor och man har hela tiden älven inom synhåll.
Nu är det ju förstås mörkt både på ditvägen och hemvägen så här års, men man kan ändå ana något som glittrar vid sidan om.

Ett litet problem med den här rutten är ungefär halvvägs mellan Ede och Edängeforsen där jag passerar en kanal. Där fanns förr en liten träbro för skoteråkare. I våras tog högvattnet med sig allt trämaterial från bron och lämnade bara två järnvägsskenor som går parallellt tvärs över kanalen.

Som synes på bilden så kom jag på ett genialiskt sätt att ta mig över.
Problem är till för att lösas. - Eller hur !

Med Fyllhammare och Spade

- Ja så äntligen var det klart ! Efter några dagars jobbande med fyllhammare (kanske inte vad du tror utan en slags hacka) och spade, har jag nu fått klart mitt eget privata motionsspår i min egen skog.
Det börjar precis vid garaget, efter tre meter är man på ett singeltrack som sedan slingrar sig en dryg kilometer i skogen innan man åter hamnar på gårdsplanen.

Tanken bakom dragningen av spåret är att det aldrig ska vara längre än ca. hundra meter fågelvägen tillbaka till garaget och bilen. På så sätt kan jag även under mina beredskapsveckor som deltidsbrandman leka lite på mountain bike, eller löpträna och ändå klara anspänningstiden på fem minuter vid larm.

Det känns rätt så lyxigt att snurra runt på sitt eget spår, skönt att det har blivit gjort nu, planerna har nämligen funnits ett tag.
Lite jobbigt att köra några längre pass där kanske, men distanspassen lägger jag ju ändå under de veckor jag inte har beredskap.

Fick lite minnesbilder från barndommen när jag gick där med min fyllhammare i skogen. Då kämpade vi och byggde crossbanor som vi cyklade på med våra DBS och Cresentcyklar med nabbdäck och limpa.

Tur att det är en bit till närmaste granne, så att jag inte behövde förklara vad cykelgalningen sysslade med nu.