Vargarna ylar på mtb-rundan

Idag när nu snön har smält bort igen, drog jag ut på vildmarkssafari i Järvsöskogarna.
Vargarnas ylande hördes redan vid starten och björnspillning såg jag vid flera tillfällen.

- Nåja, det är ju så att starten på rundan är alldeles utanför Järvzoo:s grindar och det var därifrån vargtjuten kom. Men det är ändå så att nackhåren reser sig på en när man cyklar ensam genom skogen och hör vargflockens ylande i bakgrunden.

Den här rundan tar ca. 4 timmar att köra och det är många berg som ska bestigas.
Helt snöfritt var det nu inte, för uppe på de högsta topparna låg snön förfarande kvar i ett tunt lager på stigen. Det var lite slirigt och det var bra mycket jobbigare än vad det varit de gånger jag kört den här turen tidigare i höst.

Jag var helt slut den sista biten och åkte bara och tänkte på vad jag skulle äta så snart jag kom hem. (Det blev några tallrikar med filmjölk och Crunchy med mycket socker innan jag var nöjd).

Nu får jag vila några dagar men på söndag är det dags för ett nytt vildmarkssafari på samma bana, då tillsammans med kompisarna i Ljusdals CK.

Tyvärr så glömde jag kameran hemma, så ni blir besparade från mina fotografiska alster den här gången.

Järvsö Outdoor Park

Ledig höstdag med nollgradig temperatur, solsken från en klarblå himmel och vackra färger på träden. Då högprioriterar i alla fall jag en cykeltur i skogen.
Jag tog med mig crosscountryhunden och drog upp till Järvsö Outdoor Park.
Cyklade uppför 'Barbro' en grön singeltrack som slingrar sig härligt genom skogen.

Vilket otroligt arbete dom har lagt ner där på berget de senaste veckorna. Känns lite tråkigt bara att man inte har varit där och hjälpt till som volontär ännu.

Rekade i alla fall lite möjliga crosscountrybanor med utgångspunkt från bergets topp. (Vovven är suverän på att nosa upp dem).

Vid Gudmunds vindskydd var det dags att ta fram kaffetermosen och pusta lite.

Efter så där en 2,5 timmars rekande kom vi så tillbaka till Öjebergets topp och testade sedan 'Malin'.

- Rekommenderas Jäklar vad fin hon är.

- 0,5

Vanligtvis brukar vi avsluta våra gemensamma klubbträningar i LCK ungefär i mitten av september. I år har vi dock beslutat att fortsätta tills snö och is sätter stopp.

Så igår vid 18.00 infann jag mig utanför Sportringen Cykel som vanligt på tisdagkvällarna. Vädret var rätt ok. grå himmel och 4 plusgrader. Lämnade skoöverdrag och vinterjacka hemma liksom windstopper-tightsen. - Det skulle jag snart bittert få ångra.
Anders T. dök också upp och han var ordentligt påpälsad. Tror att alla andra hade kollat väderleksprognosen och beslutat att ställa in.

Efter så där 15 kilometer började det att regna lite smått samtidigt som det mörknade, så vi beslöt att korta av rundan.
Snart så öste regnet ner och övergick mer och mer till snöblandat regn. Temperaturen sjönk snabbt och jag frös så otroligt.

Som tur var så hade jag för ovanlighetens skull tagit bilen in till träningen. Så när vi kom tillbaka från vår runda skyndade jag mig att dra på full värme samtidigt som jag tog av mig skor och strumpor av mina domnade fötter och körde hem barfota..
Snöfallet bara tilltog, allt blev vitt och biltermometern visade på - 0,5.
Kanske är det dags att invintra racern ?