Smilla

Min nya cykelkompis heter Smilla. Hon är en oansad, energisk liten Dvärgpudel som ylar av glädje inför varje tur.

Vi har varit hennes fodervärd sedan i somras då vår son Johan såg sig tvungen att lämna henne hos oss ett tag på grund av sina långa arbetsdagar.

I början blev det mest promenader och joggingturer med henne, men eftersom har hennes kondis förbättrats och nu älskar hon att springa en runda (eller helst två) på ett 5 kilometers singeltrack som börjar och slutar bakom ladugårdsknuten.

Skulle vara intressant att vet hur lång sträcka hon springer för varje varv som jag cyklar. Tippar på att det måste vara minst 50 % längre.

Fjällcykling

Vi var några från Ljusdals CK som tog en minisemester några dagar och drog till Härjedalsfjällen torsdag 17/9. Det var andra året i rad som vi gjorde det här och vi är alla inställda på att det här med fjällcykling måste bli en årlig tradition.
Vi bodde i Lasses fina stuga och gjorde dagsturer efter vandringsleder i området.
Bilden ovan är från dagen då vi körde den härliga leden mellan Ramundberget och Fältjägarstugan strax söder om Helags.

Det hade regnat mycket den sista tiden och vi fick passera många små vattendrag. Det var inte alltid att det gick så bra som för Lasse på bilden utan vi var alla rätt våta innan dagen var slut. Många dråpliga situationer blev det när det helt plötsligt blev tvärstopp mitt i en bred vattenfåra.

Vi kämpade hårt på våra heldämpade hojar och var rätt trötta när dagens skrattfest var över. Sedan återstod återhämtning med god mat och dryck i stugan och planering inför nästa dags cykling.

Det är svårt att tänka sig en bättre semester.

32.0

Ja så här glad blev jag igår efter att ha kört den backiga Svågadalsrundan med ett snitt på 32,0 km/h. Det låter väl inte så snabbt för de flesta av er, men i början av sommaren var jag nöjd om jag kunde hålla mig över 30 km/h i snitt på de jobbiga 96 kilometrarna.

Rundan börjar ganska slätt med endast några mindre stigningar, men efter att man passerat Ljusdal börjar klättringen på en mil upp till drygt 400 meters höjd.
Däruppe hade snitthastigheten sjunkit rejält, men utförskörningen ner till Svågadalen och sedan slätåkningen till Delsbo gjorde att jag där var uppe i 32,5 km/h.
Kalvstigen som den backiga och krokiga vägen mellan Delsbo och Järvsö kallas drog sedan ner snittet något.

Det var en nöjd gubbe som sedan firade i solskenet på verandan med en Åbro Sigill (det var vad som fanns i kylskåpet) och jordnötter.