Norge

Cyklade några dagar i Norge förra veckan. Främsta anledningen till resan var faktiskt inte cykling den här gången. Nu var jag flyttkarl åt min yngsta dotter Samantha som flyttade till Rauland, ett litet ställe i Telemark, för studier.

Efter att pick-upen hade lastats full av hennes bohag upptäckte jag att det skulle gå att pressa in racern i ett litet utrymme längst upp under kåpan. (Vilket jag hela tiden hade hoppats på och därför försökt förmå henna att begränsa mängden flyttgods.)

Rauland är en populär turistort och ligger strax söder om Hardangervidda. Mäktiga fjäll och däremellan sköna vägar som bara inbjuder till härlig cykling.

Det blev tre dagars hojande i olika väderstreck från Rauland. Bilden nedan är från dagen då jag cyklade över fjället och sedan rullade sista milen ner till Rjukan.

Byggnaden på bilden är tungvattenfabriken som var hett eftertraktad av tyskarna under andra världskriget. Filmen 'Hjältarna från Telemarken' utspelade sig där.

Cykling i Norge är sååå anorlunda jämfört med på den här sidan kölen. Backar som aldrig, jag menar aldrig vill ta slut och vädret som växlar nästan lika snabbt som Dura Ace växeln på min cykel.

Nu blev jag jäkligt sugen på att köra Jotunheimen Rundt igen. Eller varför inte Kirkenes-Stavanger. Då får man verkligen njuta av alla backarna.

Stölleprovet

Lasse ringde en kväll för några veckor sedan, och undrade om jag hade lust att hänga på ner till Stockholm för att köra Randonne-loppet Mälaren Runt.
Naturligtvis skulle vi ju också cykla dit och hem igen.

Jag som gråtit mig till sömns den senaste tiden för att jag missat både sub-8 Vättern och Sverigetempot hoppade högt av lycka.

- Vilken lysande ide ! Konstigt bara att jag inte kommit på den själv.

Lyckliga och förväntansfulla som två förstaklassare på klassutflykt cyklade vi i den tidiga morgonen 83:an söderut längs Ljusnandalen. Solen lyste och glittrade på älvens vattnen, i Kilafors var det dags för frukost, sedan tog vi väg 272 över Ockelbo och Sandviken.

'Tidernas väg' kallas den här sträckan som vi åkte från Järvsö till Uppsala. Det är en skön väg att cykla med relativt lite trafik och fin omväxlande natur. Dessutom går den igenom samhällena man passerar, inte förbi som de flesta vägar gör nu för tiden (förmodligen där den fått sitt namn).

Vi tog fyra stopp på vägen ner. Ett ställe var här vid Dalälven och Gysinge Wärdshus. Kan rekomendera det placet, men sitt för all del inte på uteserveringen. Det vimmlar av mygg i Gysinge. Vid nio-tiden kom vi fram till Welcome Hotell i Barkarby som var slutmålet för dagen. Där hade reseledaren Lasse påpassligt bokat ett dubbelrum för två nätter. Det var också här som starten för Mälaren Runt gick kl. 6.00 nästa morgon.

Vi hade valt att åka med den snabbaste gruppen cyklister runt Mälaren. Vi ledsagades på ett föredömligt sätt av Tommy Heinermark och Johan Mölleborn.

Vi var ett tjugotal cyklister i vår grupp efter att de snabbaste tävlingcyklisterna dragit iväg efter några mil. Försökt naturligtvis hänga på där tills jag insåg att dom bara skulle göra ett stopp. Det var ju inte vad jag tänkt mig precis. Dessutom var tempot så högt att jag gick på rött i de flesta backarna.

Dagen rullade på och förutom en otäck vurpa före Köping med ambulanstransport för en av de inblandade så var det en behaglig färd. Det var överraskande mycket fina kurviga vägar som arrangörerna Fredrikhof hade lyckats hitta

Efter sådär 13,5 timmar var vi tillbaka i Barkarby. Det snackades om den åtråvärda Barkarby skyltspurten. Jag måste ha varit dimmig av utmattning för inte tusan såg jag någon skylt. Förresten är jag för gammal för sådant.

Afterbike blev vid hotellpolen. Hade ju sett fram emot ett besök på den vida omtalade LB i Barkarby, men där var tyvärr semesterstängt. Det gick bra att sitta och ljuga här också även om det fick bli tjeckiskt öl som dracks.

Söndagen och hemresan bjöd på sol som vanligt och nu även medvind. I alla fall upp till Ockelbo, där det blev vindstilla. I Bollnäs fick vi tända lamporna och dra på reflexvästarna Nu hade det också börjat bli lite motvind, men Lasse drog på en långspurt de sista 46 kilometrarna till Järvsö.
Vid elvatiden var vi hemma igen. Gissa om det var skönt att ta av de sunkiga cykelkläderna och hoppa i den 32 gradiga polen på verandan.

101,2 mil stannade min dator på utanför garaget. Det är ju ganska bra för en cykelhelg tycker jag. Får jag bara vila några dagar så gör jag gärna om det igen.